Jag är en av många som betraktar Rysslands invasion av Ukraina som en påminnelse om det onda som uppstår oregelbundet men konsekvent genom historien, ofta lett av auktoritära regimer och driven av starka nationalistiska känslor. Mina föräldrar föll offer för sådana omständigheter när naziststyrkorna invaderade västra Ukraina 1941. Min mor fördes till Tyskland i sena tonåren för att arbeta på en gård och min far gick in i kriget som stridande för att strida med polackerna i de brittiska väpnade styrkorna. Han sårades i Italien och tog sig slutligen till England där han träffade min mor. Hon hade gått in i ett allierat flyktingläger som fördriven person och fördes till England genom samhällssponsorskap. Paret tog sig till Kanada där jag föddes.
Jag växte upp i en sammansvetsad ukrainsk-kanadensisk gemenskap där en majoritet delade liknande erfarenheter av umbäranden och sorgen över förlorade släktingar. Alla var också bundna av minnet av den stora hungersnöden, Holodomor, från 1930-talet som Stalin införde när Ryssland systematiskt stal spannmål för att föda sina städer och visa västerländska journalister, som hindrades från att ge sig ut på landsbygden, hur framgångsrik deras nyupprättade samhällsordning hade blivit. Alla mindes hur miljontals ukrainare dog av svält och den brutalitet med vilken denna politik genomfördes. Alla mindes den stora terrorn som följde i slutet av 1930-talet när en paranoid Stalin genomförde skenrättegångar mot akademiker, lagstiftare, militär personal, advokater och andra som ansågs vara anti-stalinistiska kommunister. Uppskattningsvis 750 000 avrättades och många andra fängslades på avlägsna platser, få återvände. Alla var medvetna om massakern i Katyn 1940 då 22 000 polacker, mestadels militärer och intelligentsian, avrättades av ryska officerare vid en tidpunkt då Stalin hade bildat en allians med Hitler före andra världskrigets utbrott.
Under mina uppväxtår minns jag att en ukrainsk-kanadensisk veckotidning kom med nyheter om sovjetisk politik gentemot Ukraina under Chrusjtjovs, Brezjnevs, Andropovs och andras regimer. Det har funnits en lång historia av russifiering riktad mot Ukraina med dess rikedom av mineraler, spannmål och industri i hopp om att dess union med Ryssland skulle kunna befästas. Politiken sträcker sig tillbaka till det ryska kejserliga livet och fortsatte under sovjettiden i ett försök att dämpa Ukrainas nationalistiska känslor och säkerställa dess fortsatta allians med Ryssland. Trots Ukrainas självständighetsförklaring och Rysslands erkännande av sin suveränitet har önskan att underkuva Ukraina fortsatt.
Detta gör mig arg. Så jag väljer att skriva för att ge min röst hörd till andra som har drabbats på liknande sätt. Mitt syfte är att direkt ta upp många aspekter av denna konflikt och ge lite insikt i den underliggande historien och kulturella betydelsen av vissa händelser allt eftersom de utspelar sig. Jag hoppas att du stannar kvar hos mig.
Kost Elisevich, läkare, fil.dr

Copyright @Kost Elisevich, MD, PhD 2022. Alla rättigheter förbehållna. All olaglig reproduktion av detta innehåll kommer att leda till omedelbara rättsliga åtgärder.